Bergman Horror Show

WORST POSSIBLE ILLUSION
”När biskop Vergérus spöke lägger sin mycket påtagliga hand på Alexanders axel i Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander går en rysning genom mig, varje gång jag ser filmen. Det finns en skräckgotisk sida hos Bergman, med andar och gengångare, som plågar de levande. Också ett konkret, förfärligt och alldeles obegripligt kroppsligt eller själsligt lidande. Som skräckfilmsregissör är han Sveriges främsta, fast ögonblicken av fasa är utspridda över ett helt livsverk. Nu kommer några av dessa burleska och av spöken befolkade scener till liv genom filmljud, stillbilder och en del andra lågteknologiska finesser i Bergman Horror Show. Peter Johansson och Barbro Westling har låtit dem förenas med den rustika och med knapp nöd tredimensionella scenen hos en modellteater. Föreställningen som är exklusiv av den enkla anledningen att scenrummet är så litet, har tidigare getts på Skissernas Museum i Lund. Det var en lysande och välrepeterad uppvisning i teatral timing och godmodig skräck. På julafton återkommer de, nu på Skånes Konstförening i Malmö mellan kl 10 och 12. Och hinner man inte då kan man återkomma på kvällarna den 27-28 december. Äkta teateråska garanteras”

Pontus Kyander
Konstkritiker och curator


DÖÖÖÖDEN

Performance
Peter Johansson och Barbro Westling / Bergman Horror Show / 27-28 december klockan 18 och 19 / Skånes konstförening, Malmö

”Monarkin är död! Länge leve föreställningen!
För er som inte fick nog av fem timmar Bergman på tv i går (Fanny och Alexander), så bjuds det på diaboliska klacksparkar i dag och i morgon.Svenskhetens dissekerare, konstnären Peter Johansson och hans partner Barbro Westling, bygger bergmanska dödsbilder och ordströmmar och sätter dem i miniatyrteatern från inledningsscenen i Fanny och Alexander. Men där Alexander skjuter harmlösa scenerier åt sidan, trycker Johansson/Westling fram och tillbaka livstvivlets kulisser. Ur stormiga havsstormar stiger Bengt Ekerots huvbeklädda dödsprofil, en ångestriden Ingrid Thulin stirrar storögt rakt ut i intet och givetvis dansar också dödens silhuetter från Det sjunde inseglet fram i bakgrunden. Jag skriver givetvis, för temat i denna Bergman Horror Show är döööden (och Ingemar Bergmans dääämoner).

Bergman har aldrig varit utan humor, och humor är inte främmande för duon Johansson/Westling heller. Förutom att det finns något ofrånkomligt komiskt i den klassiska talteatersvenskan i filmreplikerna, som snurrar i högtalarna bredvid scenen, så lockar duon fram skratt när de låter Dödens/Ekeroths klassiska ord ”jag har länge gått vid din sida” följas av Carl den XVI Gustafs oskyldiga nuna, i stället för riddarens.
Mycket underhållande är också sekvensen när ett foto på det leende konstnärsparet själva reser sig upp ur scengolvet och får ett definitivt svar på tal av Bergman själv (på vilket sätt ska inte avslöjas här).Jo, monarkin må vara död efter den här 25 minuter korta föreställningen, men vi i publiken sitter artigt kvar i dunklet efteråt – trots att vi innerst inne nog förstår att det är slut. För vad ska man tro: Scenen är förvisso nedsläckt, men kyrkklockorna dånar fortfarande i högtalarna.
The show ain’t over till it’s over. Eller snarare: Det tar inte slut förrän man själv bestämmer sig för det.”
Anders E Larsson
Kvällsposten 27.12.2006

Comments